hannaochdagarna

Är nu inne på alla forum jag kan hitta för någon slags mänsklig kontakt. Prata med mig! Jag är så trött på att sitta här i soffan och äta chipsflagor från tröjan.

Då och då får jag tillfälle att omvärdera bilden av mig själv som en ganska tålig person. Detta händer ungefär två gånger per år (Inte mer, jag har ändå jobbat på Apoteket och inbillar mig att jag fortfarande bär på ett immunförsvar av stål) då jag drabbas av den milda pesten, eller som gemene man kallar det - FÖRKYLNINGEN.

När sambon är borta frossar jag i allting han gör kraftiga hulkljud till. Idag:

Jag blir lite ledsen när människor rynkar på näsan åt Discovery channel, som om att det är en lägre form av allmänbildning. Jag lär mig jättemycket! Igår lärde jag mig om solstormar, om reptiler och om hur man tillverkar honung. Jag såg också ett vansinnigt spännande inslag om ögonlaserlaserkirurgi, men tyvärr handlade berättarrösten om hur man tillverkar tegel. Man måste ändå säga att det blev en spännande blandning. Bear Grylls lärde mig hur jag ska bete mig om jag måste överleva i bergen, hur man kokar tallbarste och äter ormar, maskar, råa fiskar samt skalbaggar. En liten refelktion gällande Bear - Allt är frukansvärt farligt, hela tiden! Och lurar det mot förmodan inte akut fara bakom hörnet, så har situationen
P-O-T-E-N-T-I-A-L att blir farlig väldigt snart. Det är både spännande och i förlängningen ganska utmattande.

Min uppenbarelse idag kan bäst liknas vid leguanens rörelsemönster. Allt jag har gjort idag har gått långsamt.  Jag har hasat mig från rum till rum och med glasartad blick stannat upp, stirrat ut i tomma intet för att sedan vända tillbaka och göra om proceduren med en något ändrad rutt. Detta beteende kan sammanfattas i tre ord - Mitt I Semestern.  Ett outsägligt behagligt tillstånd.

Om man ska börja med det här igen, kan man väl lika gärna börja med lite göttiga listor!

Dagens låtar

En naken man stack in huvudet i köket och informerade mig om att Förnuft och känsla precis börjar på ettan. Se kan man även diskutera om jag orkar masa mig in i vardagsrummet, en ansträngning som i nuläget nästan känns övermäktig.

Efter förra inlägget löste jag problemet själv, då ingen kände sig hågad att kommentera. Jag gick och tog mig en tupplur. Nu vaknade jag. Så nu är DET problemet löst. Det nya problemet är ju att när jag om cirka 10 minuter går från att vara sådär mysnyvaken till helvetiskt pigg, så behöver jag fortfarande något att göra.

Sitter här vid datorn mätt och glad, och funderar på hur jag ska fira dagens framgång. Hade jag inte varit ett kalorifreak så hade jag dragit fram en vinflarra och entusiastiskt inmundigat den på rekordtid. Nu är valmöjligheterna betydligt färre och ganska tråkiga. Ska jag spela dataspel iklädd mina sunkigaste mysbyxor hela kvällen? Ska jag gå till gymmet och KÖTTA? Ska jag se på film?

Snart publicerar jag och Linn en rykande färsk C-uppsats som tyvärr ingen kommer läsa. Men jag är glad ändå! Opponeringen idag gick jättebra, och vi är minst godkända om inte mer! Jag och Linn är sjukt bra på att skriva!

Vill bara dela med mig av ett fantastiskt klipp - en cover av Edward Sharpe and the Magnetic Zeros - Home. Låten som är fantabulös i original blir ännu lite bättre efter detta.

Jag ser filmen Eragon, och känner rent fysiskt hur mina hjärnceller dör. Hur kan något vara så fruktansvärt dåligt på alla plan? Dåligt skådespeleri, dålig story, dåligt animerat.

Så har jag då haft en så kallad "bloggpaus". Men har man i genomsnitt fem besökare varje dag får man nog kalla det vid dess rätta namn istället - abnorm lathet och brist på något vettigt att skriva om.

...är vi precis som alla andra.